saruupullan

*Lite halvt gnäll-inlägg men det får ni stå ut med! ;)

Jag trodde att ingen kunde såra mig så djupt, jag trodde inte att det kunde kännas såhär. Jag trodde att vi var vänner, vänner med ett stort leénde på läpparna när man tänkte på vänskapen vi har/hade(?). Men sen kommer vi till det "vanliga"... "Nej jag ska göra de och de, men jag hör av mig när jag kan".. Och sen så hör den aldrig av sig iallafall. Sen så fick jag ett annat svar att kanske kan träffas då eller då, och den skulle höra av sig när den kunde mer exakt. Inget sms, inget samtal, inge facebook osv. Men umgås med några andra går utmärkt. JAG HAR FÖRSÖKT och kämpat och velat träffas så himla mycket nu och inte fått en enda respons tillbaka. Och jag har även ställt frågan om varför X undviker mig, men det var inte så. Varför ber du mig inte att sluta höra av mig? Och om du fortfarande vill vara min vän, varför försöker inte DU höra av dig? Varför sa du så som du gjorde, du gjorde mig glad för en stund där.. Sen bara har du totalt glömt bort allt. Är det falskhet jag hör? Jag orkar inte längre..

Och sen finns det sånna som verkligen säger att "nej jag ska göra det" precis i sista minuten innan vi ska träffas eller hitta på något... Det har också hänt flera gånger.. Varför kan ingen jävla människa (OBS! dessa gäller vissa bara) vara ärlig och säga som det är?  "nej jag vill inte vara med dig idag", hur svårt kan det vara? Jag kan ta ett "nej"! Det jag inte kan ta är när folk som går bakom min rygg och när "samma saker" upprepas om och om igen... Alltså samma "bortförklaringar" och sen får jag reda på att den inte gör det den säger att den ska göra. Ja, ni förstår nog kanske vad jag menar.. Om inte, fråga mig då.

I dagens läge vet jag vem jag kan lita på och inte.. Från och med nu, ska jag sluta kämpa för den som inte ger mig någon respons tillbaka och som verkligen inte visar något större intresse.