Tänk om

Jag vet inte vad det är, varje bit av mig ramlar ihop. Vad mer kommer att finnas kvar av mig då? Ju mer tiden går, ju mer ensamt känns det. Seriöst, trodde aldrig att det skulle bli såhär. Vad fel man kan ha.. Och ingenting kan man göra åt saken, utan bara att vänta tills alls är över. Undra hur det kommer kännas imorrn då? Imorgon ska jag till min gamla lägenhet (där jag och patrik bodde tillsammans, och där han bor nu) och hämta resterande av mina saker. Och se om det va något mer som var mitt. Men gud, tänk om han har gjort om.. Så som jag tjatade på han om förut, och helt plötsligt när jag inte finns där då jävlar tar han tummen ur röven och gör det. Eller vad som helst, har någon varit där? Vad ska han göra framöver? Tänk om han hatar mg? Tänk om tänk om tänk om.. Alltså, man tänker för mycket negativa tankar när det handlar som sånt som jag är med i. Då får man för sig saker, sen hör man en del saker också. Och sen försöker ju andra jävla idioter försöka göra mig arg. Men det lyckas de inte med direkt, så tro inge din lilla h*ra. Ditt liv har gått under.

Sen att man liksom vill visa att man har bättrat sig. Sånt man skulle gjort egentligen när man hade chansen. Man bara vill visa vilken människa man kan bli utav att "mista" något/någon. Det är ju inte förens då man inser vad man saknar. Och det är ju då man verkligen försöker ändra på sig på riktigt. Men som sagt, vad kan man göra? Det ända jag kan göra är att vänta tills mitt lidande har gött över, för jag har inte en enda chans mer. Jag har förlorat något som jag älskar. Jag har förlorat helt.


Fick skriva av mig lite iallafall.. Skönt att få släppa ut lite.
Men mer kommer det säkert komma framöver, men man vet aldrig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Sara Leppänen

En hundgalen jägarinna på 29 år. Bor i Karlskoga med min sambo Mattias. Här kan ni följa våran enkla vardag. Varmt välkommen! :)




RSS 2.0