saruupullan

Det är inget illa mot någon, bara funderingar och åsikter.

Om vissa människor och vänskap i allmänhet
Ena stunden så avskyr/tyckar illa om varandra, sen nästa stund är de BFF (Best Friends Forever)! Varför gör man så? Är det något fel, eller varför bli "vän" med en ovänn (eller vad det nu är) egentligen? Då fejkar man en vänskap så hårt det bara går. Är det rätt? Hur kan man vara så falsk? Mår man bra att vara falsk? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är istället för att fjanta sig? EN del människor gör vad som helst för att stå i centrum. Är det ingen mer än jag som ser sådana saker?! Jag anser att äkta vänner - bästa vän är väl en VÄN och inte bara en kompis...? 

Och bara för att man inte har pratat/setts/umgåtts på länge (kommer jag återigen till den dära meningen) - så betyder det väl inte att man INTE är vänner/kompisar? Jag har försökt förklarat det 40980485734 gånger men inget har verkat fastnat speciellt hårt. Jag har glidit isär, vuxit ifrån eller "förlorat" några få som en del kallar det, men en del kanske man "vill" förlora pga att man har insett att de inte är riktiga vänner längre.. 


Kan någon förklara dessa frågor och funderingar för mig? :p